Ibland får jag lägga ner mycket tid på att förstå vad ett möte eller evenemang innebär och hur jag ska hitta dit. Det kan undvikas med tydlig och enkel information. Det är viktigt att tid och plats anges tydligt i en inbjudan. Och att det framgår vad som förväntas av mig som deltagare. Ska jag förbereda mig på något sätt?
Det viktigaste – när, var och hur
Jag vill enkelt hitta svaren på frågorna ”När?”, ”Var?” och ”Hur?”. Extra tydligt blir det om dessa ord är själva rubrikerna eller punkterna. Dessa fakta vill jag ha tidigt i texten eller vid sidan om den.
På slutet vill jag ha en sammanfattning. Både faktapunkter och sammanfattning får gärna vara i en ruta. Om information om tid och plats måste ingå i en löpande text vill jag att den placeras under en rubrik som ”tid och plats” eller att den är markerad i fet stil.
Om deltagande på evenemanget kräver anmälan är det viktigt att det tydligt står:
- till vem man ska skicka anmälan
- hur det ska göras och
- när det senast ska göras.
Om det är någon form av öppet hus är det bra med en tid för ”sista insläpp”. Ibland har jag missat sådan underförstådd information och kommit till evenemang när de nästan varit slut. Sluttider är bra men jag vet att de kan vara svåra att beräkna.
Vägbeskrivningar
En tydlig och detaljerad vägbeskrivning tror jag uppskattas av de flesta. Jag föredrar när de är i punktform. När jag ska skriva en vägbeskrivning brukar jag själv rent fysiskt gå den aktuella sträckan och steg för steg skriva ner den enklaste vägen. Ibland är den lättaste vägen inte den närmaste. Tydligast blir vägbeskrivningar som innehåller illustrerande bilder.
Att skriva en vägbeskrivning är en konst. Den får inte vara för lång men måste innehålla en hel del detaljer. Det får inte finnas utrymme för tolkningar. Det går inte att utelämna saker som man tror att ”alla vet” eller sådant som uppfattas som självklart mellan raderna. Men det är lätt att glömma att saker inte är lika självklara för andra som för en själv. Att se saker och ting ur andras perspektiv är ju en av svårigheterna för oss med autism.
Häromdagen försökte jag och min kollega göra en vägbeskrivning från Stockholms centralstation till en konferensanläggning i närheten. Det var svårare än vi trodde. Till exempel kunde vi inte skriva ”ta uppgången Vasagatan”, för det finns flera uppgångar till gatan i fråga. Att hänvisa till affärer och företag kan vara en hjälp men är alltid en risk eftersom de kan flytta eller slå igen. Det är säkrare att hänvisa till gatunamn. De brukar ju mer sällan byta namn och sträckning.
Tack till er som gör tydliga inbjudningar och vägbeskrivningar!
Text: Hanna Danmo, skribent på Autism- och Aspergerförbundet
Dela texten:
