När tidningen Unik förnyades valde vi att göra två fristående delar och satsa på lättläst. Men våra läsare har unika behov. Därför ser vi ibland mera till respekten för läsaren än till att texten är lättläst.
När jag för ett drygt år sedan blev erbjuden jobbet som chefredaktör för FUB:s medlemstidning Unik var det inte enbart för att ta över driften av tidningen. I uppdraget låg även en förnyelse av tidningen.
Varför göra om tidningen?
Skälen till omgörningen kunde ha varit de samma som på andra medlemstidningar:
Tidningen hade haft samma form länge, förbundet behövde ett ansikte utåt som kändes modernt och som bättre speglade rörelsen. Det fanns också en önskan om att nå nya grupper av läsare och att tidningen skulle vara attraktiv.
Men det fanns också skäl som de flesta redaktörer inte behöver tänka på:
FUB arbetar för personer med intellektuell funktionsnedsättning och en stor del av våra läsare behöver en anpassad tidning för att kunna, eller vilja, läsa den. Uniks läsare har unika behov.
Tidning i två delar
Jag ska försöka ge en bild av hur vi tänkt och varför. Även om det inte går att beskriva omgörningen av en hel tidning i detalj på 3000 tecken.
Första steget var att göra den lättlästa delen av tidningen till en egen del, och göra den längre. Nu är den inbladad i Unik och går enkelt att lyfta ut. Poängerna med det är flera. Det är lätt att hitta de lättlästa texterna utan att bläddra. Då tidningen ibland går till en adress och läsarna bor på flera kan de olika delarna läsas på skilda håll.
En lättläst del
En fristående, lättläst del går också att göra mer genomtänkt – det finns en tydlig början och ett tydligt slut som gör det lätt att hitta bland sidorna. Och läsaren vänjer sig fort vid de fasta avdelningarna. Delen har en egen innehållssida och kontaktsida och formen som en hel tidning gör den tilltalande och attraktiv. Detta har varit en viktig del av omgörningen – att hitta en balans mellan tillgänglighet och andra faktorer som gör att tidningen verkligen blir läst.
I den lättlästa delen av Unik finns texter på enkelt språk, med korta rader, ökat radavstånd, styckesindelning och ett tydligt typsnitt. Det finns en renodlad form med relativt få element på sidorna. Allt det här är saker som projektet Begriplig text har pekat på som viktiga för många läsare. Men vi har också tänkt på balansen mellan delarna. Uniks två delar är lika varandra i formen, typsnitt går igen, bildpolicy, ämnena är de samma. Och omslagen är också lika.
Respekt för läsaren att inte alltid välja lättläst
Ibland har vi valt att offra lite av tydligheten för att tidningen ska kännas som en ”vanlig” tidning. Detta är också en tillgänglighetsfråga, genom att vara en fråga om respekt för läsaren. För vi skriver för läsare som ofta känner sig exkluderade. Att någonting kan uppfattas som barnsligt kan skapa en känsla av exkludering. Och det kan vara ett långt större hinder än att omslaget kanske innehåller en rubrik för mycket. Vi tror och hoppas att denna kompromiss mellan lättläst text och inbjudande yttre gör Unik till en tidning som passar så många som möjligt av våra läsare.
Text: Magnus Carlstedt, redaktör för tidningen Unik
Dela texten:
