Vad menas med lättläst egentligen? Och hur skiljer det sig från klarspråk – alltså myndighetstexter som är skrivna på ett vårdat, enkelt och begripligt språk?
Tanken bakom klarspråk är att alla ska ha tillgång till och rätt att förstå vad som står i myndigheternas texter. Men för att svara på vad klarspråk innebär i ett specifikt sammanhang, måste man titta närmare på den situation som texten ska användas i – och vem som ska läsa den. Med begripligt menas nämligen vad som är begripligt för den tänkta läsaren: språket ska vara anpassat så att mottagaren ska kunna förstå texten.
Ingen text är enkel för alla
Grundtanken är alltså att myndigheters texter ska inkludera så många läsare som möjligt, enligt principen alla ska med. I praktiken handlar det dock om att så många som möjligt ska med. För den text som är enkel och begriplig för alla målgrupper i samhället existerar troligen inte.
Vissa egenskaper hos en text gör läsningen lättare för de allra flesta. Sådana egenskaper är till exempel att texten innehåller punktlistor och sammanfattningar och att layouten är luftig. Dessutom bör texten inte innehålla förkortningar, svåra fackord och jargong.
Det som är begripligt för en grupp läsare kan vara svårt för andra
I övrigt kan det som är begripligt för en målgrupp vara svårt, eller till och med obegripligt, för en annan. Begriplighet är alltså kopplat till den aktuella målgruppens behov och förutsättningar. Det kan dessutom variera mycket från person till person inom samma grupp.
Att samhället består av läsare som har olika behov är naturligtvis inte ett nytt fenomen. Men kraven på myndigheter att vara tillgängliga och inkluderande har ökat, och därmed också behovet av kunskap om olika målgruppers behov.
En del läsare behöver extra mottagaranpassade texter
Lättlästa texter kan ses som ett försök att fånga upp de läsare som behöver extra mottagaranpassade texter. Det handlar alltså om specifika målgrupper. Konceptet lättläst handlar dessutom inte bara om myndighetstexter utan också om exempelvis nyheter och skönlitteratur.
Ingen tydlig gräns mellan klarspråk och lättläst
Men någon tydlig gräns mellan klarspråk och lättläst existerar inte. Precis som med klarspråk växlar behoven hos och förutsättningarna för olika läsare även inom målgruppen för lättläst.
Detta förstår man om man tänker på vilka målgrupperna för lättläst text kan vara. Det kan röra sig om personer med kognitiva funktionsnedsättningar som adhd, autism, Aspergers, språkstörning eller demens. Men det kan också handla om personer som nyligen kommit till Sverige och håller på att lära sig svenska.
Vi behöver lära oss mer om vad som gör texter begripliga
Det viktigaste rådet till skribenter är därför att ta reda på vem du skriver för, och anpassa texten efter läsarens behov så långt som möjligt. För att kunna göra det behöver vi få större kunskap om vad som förbättrar begripligheten för olika grupper av läsare. I projektet Begriplig text testar man nu texter på olika läsare.
Det är också viktigt att erbjuda läsarna många olika valmöjligheter – till exempel olika format (uppläst tal, film, illustrationer) och möjlighet att ändra bakgrundsfärg, textstorlek, radlängd och annat.
Till sist: Ingen läsare tycker om för långa texter. Därför sätter vi punkt nu.
Text: Gabriella Sandström och Jennie Spetz, Språkrådet
Foto: Tommy Lyxell, Språkrådet
Dela texten:
